lerduvan.blogg.se

 

Jag började gråta när han gick in genom dörren och han satt och pratade med oss och vi stod längst fram och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom och hans musik och han gav mig en så speciell kram och han ritade ett hjärta på min väska och hela gårdagen - jag skulle göra allt för att få uppleva allt igen.

 

 

Idag besökte jag Myrorna(!) i Ropsten. Jag hade aldrig varit där förut (myrorna har jag varit på såklart, men inte i ropsten). Det kan nog vara min defination av himmelriket - de hade så sjukt bra utbud på allting. Glömde dock köpa toastgärnet jag ville ha, så det var nog inte så viktigt. Eller så köper jag det nästa gång jag åker dit, för fler gånger ska det bli. Jag var där med Katja, Kajsa, Erica och Sabina. Alla är superfina människor förresten. 

Idag släpptes Timo Räisänens nya album Endeavor och resten av min kväll kommer att bestå av att lyssna på det (samt plugga men det är tråkigt så det behöver inte ens nämnas utanför paranteser). Det sista spåret på den här skivan heter Buckets of Hate. Den låten är den som jag har fastnat för. Det är några rader i den här låtens fantastiska text som bara sammanfattar så mycket. De sätter liksom ord på det som jag försöker förklara och om jag hade haft modet hade det varit de orden jag skulle vilja säga. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har tappat bort min kalender, och plötsligt är hela livet i panik. Jag vet inte vad jag har för lektioner, jag vet inte vad jag har för läxor, jag vet inte vem jag ska träffa, när jag ska träffa hen, när jag har prov. Det är helt enkelt en enda röra. Därför utför jag nu en efterlysning, en fin kalender med en bild på finare Säkert! på omslaget ska genast överlämnas till mig. Eller så slår jag den som undanhåller kalendern ifrån mig. Så det så.

(Jag hittade det här bland mina dokument på datorn. Jag tror att det är tänkt att det ska vara en låt och jag skrev den nog för några veckor sen bara. Tänkte väl bara att den hellre kunde få komma upp här än bara ligga och skräpa)

Du är det finaste jag vet
du och dina lockar får mig alltid på fall
ditt leende drar i mina mungipor
bakom mina revben skriker det efter dig

Du har gjort fel nu
sårat mig, du som skulle stanna kvar
du skulle ju vara min genom allt och
jag förstår ingenting men vill inte mer

Jag samlar kraft, tar ett steg
bort från dig och håller i mig själv
för att inte vända om
vill inte vara med dig nu

Plockar upp spillrorna av mig själv
och tänker;
allt skulle ju vara bra nu

Jag skulle vara stark, jag skulle vara glad
istället blev allt fel
Jag skulle vara stark, jag skulle vara din
istället blev allt fel
Du skulle vara glad, du skulle vara min
istället blev det som det blev

Jag är det fulaste jag vet
jag faller alltid vid de sämsta tillfällena
min mark brister när jag går min väg
inte vår men min

Det spelar ingen roll
inget spelar någon roll när jag inte har dig
jag vet inte vem jag är utan dig
ensam är jag svag

Jag vill skrika, gråta och slå
jag springer, steg efter steg
det är tyst utomhus, ser ett par
vill skrika; alla är lögner ändå

Plockar upp spillrorna av mig själv
och tänker;
allt skulle ju vara bra nu

Jag skulle vara stark, jag skulle vara glad
istället blev allt fel
Jag skulle vara stark, jag skulle vara din
istället blev allt fel
Du skulle vara glad, du skulle vara min
istället blev det som det blev

Du var det finaste jag visste
du var allt jag ville ha
jag trodde du ville ha mig likaså
tusen tårar senare blir det kanske bra

Kanske blir det bra igen
älskling om tusen tårar kan jag glömma
lita på och falla som förut
falla för dig, igen

 

 

 

 

Igår fick jag som sagt köpa en ny kamera. För tillfället går hen under namnet "nya bebisen" men bör bli döpt på riktigt inom en kort tid. Måste dock komma på ett lämpligt namn (som jag dessutom ska komma ihåg). Hur som helst så använde jag min nya bebis till att fotografera min andra bebis, kattjäkeln. Jag måste få säga så här: skillnaden mellan 500D och 1000D är så ofantligt stor, plötsligt blir jag nöjd med bilderna på första försöket istället för ungefär tjugosjunde. Här är bilderna på familjekatten som är himla söt faktiskt.

 

 

 

 

 

 

 

Just nu lyssnar jag nästan uteslutande på Kents låtar som börjar på V. Det är hemskt praktiskt att alla börjar på V, måste nämligen inte skapa en spellista på min iphone. Istället måste jag bara klicka på Kent>V>play. Så är biffen stekt. osv. Höja volymen till max måste jag också göra.

Jag är alltså inne i en Kent-period. Och vad betyder då det? Jo det betyder att jag lyssnar på Kent och egentligen inte vill göra något annat än att lyssna på Kent, äta, gråta och göra mest ingenting. Jag har helt enkelt ingen ork. För att lyckas ta mig till bussen och sen tåget och sen tvärbanan och sen skolan så måste jag lyssna på Kent på vägen, göra mig själv distraherad. Uppfatta mig inte fel nu, jag älskar min skola, det är bara det att jag inte orkar med någonting. Inte träffa någon, inte göra något. Vill bara inte vara ett tag. Och det är då Kent är så himla bra. För de går att lyssna på fast man inte vill vara.

 

P.s. Fick igår reda på att Timo Räisänen visst har signering i Stockholm och att det är nu nästa vecka på fredag och jag kan inte bli gladare över det än jag redan är, eller så kan jag det - det visar sig när jag står lite för nära mannen jag avgudar lite för mycket. <3

Igår firades två av mina finaste vänner för att de båda fyllt 17 år. Att båda fyllt 17 och firas samtidigt är inte så konstigt, det är de fina tvillingarna Katja och Tova som nu blivit ett nummer äldre än mig. Vi bakade, jag färgade håret, vi åt, vi såg på film, vi skrattade, de fick presenter och det var så sjukt mysigt. 

 

 

 

 

 

I onsdags hände det något mycket speciellt. Nämligen att det här: "Nu är det spikat och klart! Turnépremiären äger rum på Båten i Karlstad den 27 oktober." skrevs på Timo Räisänens facebooksida. Jag satt i skolan mellan två lektioner och skrek och satt egentligen och kunde inte andas normalt under en lite väl lång stund kan tyckas. Men, det är faktiskt som så att jag har väntat på att få se honom igen i två år nu. Senaste chansen jag hade blev ingen chans på grund av pengar och skola och föräldrar men nu, inget ska stoppa mig nu. Minst tre konserter ska jag på varav en är i Nyköping och en är i Stockholm. Den här mannen är ungefär det som ger mig hopp om hösten just nu. Det finns tyvärr en sak att vara bitter över, han har signering på Bengans - i Göteborg. Inte i Stockholm. 

Fast det är bara synd och inte katastrof för jag är fortfarande pepp över öronen och flyger på moln när jag tänker på det. Hans nya singel Second Cut är bajsbra förresten.

.

Här är två bilder sen jag var på hans signering på Bengans efter "The Anatomy Of Timo Räisänen" släpptes.

19 September, snabba på lite va

 

 

Idag vill jag bara berätta om hur fantasisk min vän Memme är. Jag fick träffa henne idag nämligen och hon måste ju ta pris för finaste vännen man kan ha. (Okej förlåt har så himla fina vänner i övrigt också, alla får pris). Hur som helst så är Memme (okok hon heter egentligen Amanda) så väldigt engagerad och drivande men samtidigt så lugnande. På facebook lägger någon upp en bild på sin kompis och skriver "mitt lyckopiller <3". Då får väl jag säga att Memme är mitt lugnande piller då, och det är faktiskt väldigt skönt att få känna av ett lugn. För det är så mycket stress och press och nu-ska-vi-skratta-tills-vi-storknar att det är skönt att få träffa någon där det mest avancerade vi gör är att betala för vårt fika. Sen pratar vi bara, om det som vi kommer på. Memme är vettig också, himla bra att prata med. Nej men faktiskt, ville bara visa att jag har ett liv och att jag har en fin vän som heter Memme fast egentligen Amanda och jag är så glad och stolt över att jag får ha henne som vän. Nu kan här avundsjuka byggas upp eftersom jag får ha Memme som vän, inte är det alla som får det inte!

 

 

Jag och Memme var snygga på förra årets pride. Vet att alla bah: WOW VILKEN BRA HUMOR osv <3

 

 

Idag har jag besökt bytt och nytt. Det är en superdupertrupermysig second hand-butik i haninge. Hon som jobbar där är så himla snäll och jag är helt kär i den affären. Jag har varit där två gånger, och idag var alltså mitt andra besök i denna himmelska atmosfär. Jag kom idag hem med 2 skjortor, ett stickat hårband (jag vet faktiskt inte vad det heter, men det är himla fint ändå) och en present till min fina pojkvän. Allt det för 180 kronor. 

KAN DET BLI BÄTTRE??

-

Så alla som tvivlar på att handla second hand borde verkligen tänka om, för på hur många andra ställen kan en lägga 180 kronor och komma ut med fyra superfina saker? Nu kanske här tvivlas på huruvida sakerna (varför skriver jag sakerna, jag menar ju plaggen) är. Då ska jag ta och tala om att de är hur fina som helst och jag ska använda en av skjortorna imorgon och då ska jag fotografera den så får här ses hur fin den är så att ni förstår hur fint allting är. 

-

Som sällskap hade jag finaste Katja och det var ganska allmänt fint. Så nu får ni en snygg bild på en hipster_tjej_96

-

 

P.s. Är redan superstressad över allting som händer och över att jag inte hinner med mitt eget liv ungefär. Ds

Hur gör man ett första inlägg? Det är ungefär som att skriva ett första brev. Det är svårt.

Jag tänkte att istället för att krysta fram någon slags presentation som egentligen bara

är onödig då bara folk jag känner kommer att läsa den här bloggen (om ens dem), så

tänker jag bara låta det vara så här. 

Här är jag, jag tycker om det som redan står högst upp på den här bloggen. Jag tycker

om metaforen om en lerduva för att en lerduva är så bräcklig och kan gå sönder i tusen 

bitar. Alltså lite så som det känns att ha ett 16årigt hjärta. 

Kram.