Du är det finaste jag vet
(Jag hittade det här bland mina dokument på datorn. Jag tror att det är tänkt att det ska vara en låt och jag skrev den nog för några veckor sen bara. Tänkte väl bara att den hellre kunde få komma upp här än bara ligga och skräpa)
Du är det finaste jag vet
du och dina lockar får mig alltid på fall
ditt leende drar i mina mungipor
bakom mina revben skriker det efter dig
Du har gjort fel nu
sårat mig, du som skulle stanna kvar
du skulle ju vara min genom allt och
jag förstår ingenting men vill inte mer
Jag samlar kraft, tar ett steg
bort från dig och håller i mig själv
för att inte vända om
vill inte vara med dig nu
Plockar upp spillrorna av mig själv
och tänker;
allt skulle ju vara bra nu
Jag skulle vara stark, jag skulle vara glad
istället blev allt fel
Jag skulle vara stark, jag skulle vara din
istället blev allt fel
Du skulle vara glad, du skulle vara min
istället blev det som det blev
Jag är det fulaste jag vet
jag faller alltid vid de sämsta tillfällena
min mark brister när jag går min väg
inte vår men min
Det spelar ingen roll
inget spelar någon roll när jag inte har dig
jag vet inte vem jag är utan dig
ensam är jag svag
Jag vill skrika, gråta och slå
jag springer, steg efter steg
det är tyst utomhus, ser ett par
vill skrika; alla är lögner ändå
Plockar upp spillrorna av mig själv
och tänker;
allt skulle ju vara bra nu
Jag skulle vara stark, jag skulle vara glad
istället blev allt fel
Jag skulle vara stark, jag skulle vara din
istället blev allt fel
Du skulle vara glad, du skulle vara min
istället blev det som det blev
Du var det finaste jag visste
du var allt jag ville ha
jag trodde du ville ha mig likaså
tusen tårar senare blir det kanske bra
Kanske blir det bra igen
älskling om tusen tårar kan jag glömma
lita på och falla som förut
falla för dig, igen